Undra om jag får ut bilen idag.. ?

Igår kväll när jag skulle släppa ut Ebba så fick jag inte upp dörren... det gick verkligen inte... fick gå in och väcka Tobias och be han om hjälp.. men inte heller han fick upp den... så det slutade med att vi förstörde den... det var precis va vi behövde nu.. en förstörd dörr... *sucka* det känns som att allt är emot mig / oss just nu... har lust att bara dra täcket över huvudet och ligga där ett par månader eller så... Som tur är så går det fortfarande att få igen dörren... men det är precis... det är en liten springa längst ner så man ser ut... så man kan ju bara hoppas att det inte blir kallare... våran elräkning denna månaden var skyhög... Tobias berätta om en på jobbet som hade fått en elräkning på 3800 ja kunde ju då glädja han att vi inte var långt ifrån... han blev helt stum... för våran låg på 3600...

Tobias gick upp nästan en timme tidigare än vad han brukar idag.. men ändå var han långt ifrån i tid till jobbet... han börjar sex men var inte där förrän kvart över sju.. han kom inte mer än 600 m här på vägen så hade hela vägen drivit igen... det var som mest en och en halv meter högt... han höll på i över en timme att försöka skotta sig fram och få loss bilen tillslut kom plogbilen och fick hjälpt han... sen körde plogbilen före han ut... men då drog han ner en massa snö på ett ställe när han plogade undan så Tobias satte fast bilen ännu en gång... så plogbilen fick köra ut till vägen och vända och hjälpa han ytterliggare en gång...

Ska bli inressant och se om jag tar mig ut... jag har väl en timmes skottningsarbete innan jag ens kan fundera på att försöka i alla fall... för det har drivit igen rätt bra sen Tobias åkte.. och sen har ju även plogbilen lagt upp en lagom go vall... usch... är inte alls sugen på att gå ut och skotta.. fick knappt upp dörren förut när jag skulle släppa ut Ebba.... är så trött på att dörren sitter så lågt... när det är sånt här väder ute önskade man att man hade en trapp.....

Är riktigt nere... var längesen jag var så här deprimerad... men nu är verkligen ingenting bra... räkningar som äter upp oss... ett jobb som jag absolut inte vill gå till... en rygg som är paj... ser verkligen fram emot att gå ut och skotta snö... jag hör hur täcket ropar på mig....

Dags att dra på sig kläder och gå ut och skotta snö...

Tur jag har Emilia och Felicia som kan passa lillan.... mammas rediga tjejer... !!

Älskar er mina söta tjejer.. ni är ljuset i mitt liv !!

// Linda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0