Linda

och besviken....

Kan inte i ord beskriva hur jag kände när jag kom upp till Bäckefors idag och fick uppleva Thomas kalas för barnen...
Han hade pratat på glasståg i flera veckors tid och att barnen skulle vara med och få göra i ordning de... sen har han ringt ner telefonen här för att fråga mig om vad han skulle bjuda på med mer...
Så när vi kommer dit ställs det fram ett paket glass på bordet.... och efter glassen plockas det fram en tårta... barnen frågade efter tåget... men fick inte ens ett svar... dom frågade efter paket en bra stund för dom fick dom inte förrän dom hade ätit tårta som dom sen knappt smakade på... Från början var det meningen att barnen skulle stannat kvar tills imorn men ingen av dom ville de.. så efter cirka två timmar begav vi oss hemåt igen...

Nästan så jag ångrar att jag gick med på att träffa han igen.. att jag ens svara när han ringde... för allt var så mycke bättre då han inte var inblandad... jag mådde bättre... nu är allt bara i en stor röra och jag vet varken in eller ut...

Igår hade vi kräftskiva här... då hade Thomas ringt ner telefonen här hela dagen så jag var så sur å irriterad å sen när vissa personer kom hit så blev det bara för mycke... ja kände mig bara så värdelös... så nere... ville helst av allt bara ta bilen å åka nånstans... men som tur var så hade jag min syster vid min sida igår... det är ju inte så ofta vi ses och umgås så tack vare henne blev kvällen sen riktigt bra... var så roligt att få tillbringa lite tid me henne... sen när dom flesta gett sig av hemåt blev hon och en kompis till Tobias kvar här.. vi satt å prata å skratta halva natten här... *s*

Älskar min familj och mina vänner...
Det är ni som får mig att orka...
Det är ni som får mig att le...
Det är ni som får mig att se ljuset i en mörk tunnel...
TACK FÖR ATT NI FINNS !!

// Linda