Linda

Idag har min farmor gått bort.. det var ju väntat då hon har vart dålig en längre tid nu... men ändå så känns det så tungt och jobbigt...

Minns alla glada stunder vi haft tillsammans.. fast det jag minns allra mest just nu förutom alla gånger man har vart där så är det från mitt 25-årskalas förra året då hon orkade att följa med hit hem till mig... Det var den bästa presenten jag fick den dagen... det betydde så otroligt mycket.. så otroligt starkt av henne att hon orkade följa med !!

Min dotter var så söt här för en stund sen.. berättade för dom att min farmor hade dött... dom har ju vart med och hälsat på henne en del det sista... så frågade Felicia om hon inte kom tillbaka något mer... nej det gör hon inte svarade jag... hon är död nu... så gick hon in i lekrummet en stund.. sen kom hon ut till mig i köket där jag satt... "Mamma det är ingen idée att du gråter för hon kommer inte tillbaka nåt mer..."

Nu ska jag klä på mig och se om jag kan ta mig ut så jag kan släppa in Ebba igen som är ute... henne fick vi släppa ut genom balkongdörren... antagligen får väl jag ta samma väg ut...

Kan inte sluta gråta... ändå så tycker jag ju att det var skönt för hennes skull... hon hade ju inget liv nu det sista... och hon hade ju så ont...

Farmor du finns alltid med mig...
Vila i frid så ses vi i himlen en gång i tiden...

// Linda