Linda

Ikväll gick Tobias farfar bort... så om jag knappt tidigare i mitt liv varit på en begravning så har jag då vart så det räcker och blir över innan detta året är slut...

Tobias har knappt gått å nå sen han fick samtalet... jag har försökt å finnas där för han men hur tröstar man någon som inte går att trösta... hur hjälper man någon som varken ser eller hör en...? Jag har mer eller mindre fått passa han som ett litet barn... det första han gjorde var att slå upp ett stort sår över knogen som jag senare fick plåstra om... efter det fick han för sig att skotta grus nere vid garaget... som tur va fick jag stoppat han innan han förstörde ryggen eller något annat... stackars min Tobias !!

Nu är han med sina föräldrar.... jag hoppas han får den tröst han behöver... !!


Själv sitter jag här och känner mig mer ensam än någon annan gång.... tårarna dom bara rinner... tänker på min älskade farmor och farfar samtidigt som jag tänker på Tobias....


Varför ?


Alla minnen bara flyger fram och tillbaka i huvudet....


Vill gå upp och bara krama om mina barn... dom sover så sött... har stått och tittat på dom en stund.....Underbaraste barnen i världen, Älskar er så !!

Vill inte vara ensam just nu..... allt är jobbigt nu...



Men man klarar av mer än man tror och för varje jobbig händelse går man starkare ur den....


Vi ska ta oss igenom detta .....

*Älskar dig Tobias*